LOU – bra eller dåligt?

Lagen om offentliga upphandlingar, LOU, är en av de lagar som det brukar klagas mycket på. Den beskylls för att vara ineffektiv, och inte leda till de avtal som är bäst för kommunen, utan i stället gynna de som kommer med billigast anbud, oavsett kvalitet. Till viss del kan detta vara sant ibland, men långt ifrån alltid. Ett ganska så vanligt missförstånd är nämligen att vid offentliga upphandlingar så beaktas enbart pris, och den som kräver minst betalt vinner. Så är det inte. Eller, rättare sagt, så behöver det inte vara. I en kompetent utförd upphandling är priset bara en av många faktorer som avgör vem som ”vinner” upphandlingen.

LOU handlar ju i grund och botten om att alla företag som deltar i upphandlingen för det första ska behandlas lika, för det andra veta vilka villkor som gäller. Under upphandlingen ska sedan ett antal kriterier tillämpas, som hjälper till att avgöra vilket anbud som är bäst, där då kostnaderna är ett av dessa kriterier. Detta borde ju inte låta som något konstigt, utan är tvärtom ett riktigt vettigt förfaringssätt. De problem som uppstår vid offentliga upphandlingar handlar också inte om att LOU är dålig, utan att den inte tillämpas på ett bra sätt. LOU är bara ett redskap, och som med alla redskap finns det bra och dåliga hantverkare.